Ojojoj, ajajaj vad jag lär mig hela tiden. Jag blir ständigt fascinerad (och lite skrämd) över hur mycket jag inte vet. Inte ens om mig själv vet jag allt, bara en bråkdel. Jag är långt ifrån en expert på mig själv. Störigt! Men också fullt av möjligheter.
Jag vet ju en del, hur jag funkar i vissa situationer och vad jag spontangillar / ogillar. Men det finns ju såååå mycket oprövat! Och hur mycket jag än provar så kommer det alltid att finnas mer. Störigt! Men fullt av möjligheter.
Jag har helt klart en tendens till att leva i strävan. Jag vill vända blad, nyfiken på nästa! Samtidigt inser jag ju också att om man hittat ett bra blad KAN det ju vara värt att läsa noga, kanske till och med flera gånger. Grunda sig, andas och ta in. Det tränar jag på.
Minfulnessförespråkare som jag är vet jag ju också att det här med strävan, även om det tar oss framåt, inte alltid är något bra. Finns det något som säger att vi inte kan gå framåt utan att vi "måste", utan varken piska eller morot, bara för att vi själva vill. Egentligen inte va?
Det är så skönt och samtidigt så läskigt de små stunderna när jag hamnar i total acceptans. När jag åker med utan att problematisera. Obs, vi snackar sekunder här! Men jag hoppas att det blir längre stunder så småningom så klart.
En alldeles ovärderlig nyckel som jag möjligen haft länge men inte förmått vrida om i låset förrän alldeles nu nyligen är att lyssna på kroppen. Ont betyder stopp, trött betyder vila, längtan betyder kör, ledsen betyder sök tröst och glad betyder keep up the good work. Och så vidare.
Jag har lätt för att skapa ramar. Typ: Nu tränar vi det här passet tre gånger i veckan för det står på google att styrketräning är bra för allt. Kroppen har visat mig vägen till: vänta det finns mer! Det finns också svänga på höfterna i salsapasset och det vill vi göra, säger kroppen till mig och jag lyssnar. Äntligen!
Det är så skönt att låta den onda axeln vila och istället mjuka upp den onda ländryggen, precis så som kroppen sa. Nemas problemas, så enkelt. Bara att lyssna!
Men varför i hela hallabalunsen har det varit så svårt - så länge?
Lyssningstips: Grymma Sofia Stahl som pratar om just detta
댓글